När jag gick i högstadiet läste jag en gång ett reportage i tidningen Darling (den enda tidning riktade till unga människor som var värd att läsa vill jag minnas, tyvärr finns den inte kvar längre) om Juliet Hulme och Pauline Parker, två unga väninnor som begick ett fruktansvärt brott tillsammans på 1950-talet. De var inte mer än femton år gamla, två till synes välartade och intelligenta flickor, bosatta i Christchurch på Nya Zeeland. De träffades första gången som tonåringar, när Juliet och hennes familj flyttade till Nya Zeeland från England. Juliet hamnar i samma flickskola som Pauline, och det dröjer inte länge innan de blir de mest förtrogna väninnor. Deras vänskap växer sig allt djupare och mer intensiv, och tillsammans konstruerar de en egen värld som de med jämna mellanrum flyr in i, långt bort ifrån den grå vardagen med krav och förväntningar, oförstående föräldrar och strikta lärare. Ledsamt nog spårar alltsammans ur på det mest tragiska sätt. Pauline förde dagbok under denna tid, och genom den har man kommit att förstå vad som hände och varför.
I reportaget nämndes även att det gjorts en film om de unga kvinnorna, "Heavenly Creatures", som kom ut på biograferna 1994. Det är en av Peter Jacksons tidigaste filmer och den första film han gjorde som inte går under kategorin splatter. En ung Kate Winslet gör debut på vita duken som Juliet Hulme, och fastän det är tydligt att hon kommer direkt från den levande teaterscenen, där dramatiska gester och artikulation passar betydligt bättre än på film, tycker jag hon gör en fin insats. Men så gillar jag ju Kate, mycket. Som Pauline Parker syns Melanie Lynskey som också hon spelar sin roll väl. Jag såg filmen ett par år efter att jag läst reportaget, och såg om den idag då jag av någon anledning kom att tänka på den. Det är en fascinerande men sorglig historia om de unga kvinnorna och jag undrar för mig själv hur oskyldig fantasi kunde gå över i något så tragiskt.
I reportaget nämndes även att det gjorts en film om de unga kvinnorna, "Heavenly Creatures", som kom ut på biograferna 1994. Det är en av Peter Jacksons tidigaste filmer och den första film han gjorde som inte går under kategorin splatter. En ung Kate Winslet gör debut på vita duken som Juliet Hulme, och fastän det är tydligt att hon kommer direkt från den levande teaterscenen, där dramatiska gester och artikulation passar betydligt bättre än på film, tycker jag hon gör en fin insats. Men så gillar jag ju Kate, mycket. Som Pauline Parker syns Melanie Lynskey som också hon spelar sin roll väl. Jag såg filmen ett par år efter att jag läst reportaget, och såg om den idag då jag av någon anledning kom att tänka på den. Det är en fascinerande men sorglig historia om de unga kvinnorna och jag undrar för mig själv hur oskyldig fantasi kunde gå över i något så tragiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar