Sjöjungfrun

I söndags var det dags för teatermöte i Kajsas kök. Litervis med kaffe, extrakladdig kladdkaka och eftermiddagssol på det. Jag, Nelly, Kajsa och Malin. Kanske blir vi några fler framöver.

Vi lyckades ändå kläcka några briljanta idéer och det hela börjar kännas riktigt bra. Även om vi inte kommit längre än till just idéstadiet. Jag ska inte avslöja för mycket, men jag kan säga som så att sjöjungfrun kan komma att spela en viktig roll i vårt sceniska hopkok. Och eftersom Nanna Johanssons fantastiska Ursula-serie kom på tal i och med detta känner jag att jag bara måste lägga upp den här. För er arma själar som råkat missa den.

http://www.fulheten.com/

Drömmar.

Som det känns nu har jag två saker jag vill uppnå här i livet.

1. Bli barnmorska.
2. Skriva en barnbok. Helst flera.

Sen skulle jag dö lycklig tror jag.

Fisk + taco = sant.

Igår lagade jag en sjukt enkel och sjukt god middag, nämligen fisktaco. Det kan låta märkligt men det är förmodligen för att de flesta (även jag ibland) tyvärr har en ganska mossig syn på fisk och genast associerar till smaker som dill, citron och ägg (tänk äggsås) eller varför inte den kräkfärgade örtröran som täckte skolmatsalens ökända fiskgratäng. Fisk är gott, men presenteras alltför ofta på ett ganska tråkigt och förutsägbart sätt. Och egentligen kan vi väl säga detsamma om svensk tacos. Ska man tala om mattrender känns ju tortillabröd med köttfärs, burkmajs, tomathack och tacosås på burk lite... förbi.

Nej tacka vet jag lime- och chilimarinerad lax med en härlig, korianderkryddad sallad  på majsbröd.

Till och med min annars mycket fiskskeptiske pojkvän njöt till fullo av gårdagens middag. Så mycket att han till och med ställde upp på bild tillsammans med rätten:

Och ja, jag vet att det står "vegetarisk mat" i beskrivningen av den här bloggen, och nej, fisk är inte vegetariskt. Fisk är min lyx som jag unnar mig då och då, och jag skulle tro att den mesta maten som hamnar här på bloggen kommer vara fiskfri. Men alltså, äter ni fisk, laga fisktaco. Nu!

Dagens pyssel!

Eftersom Nelly inte riktigt har tid eller engagemang nog för att blogga just nu så får jag helt enkelt också stå för inlägg nr 2. (Att hon inte har tid beror på att hon har massor av andra superviktiga saker att tänka på i dagarna och varför hon inte har engagemang är för att hennes kille som spelar i band kom hem från en turné i morse så de ser nog bara varandra just nu, och det ska de få göra ett tag tycker jag).

Idag har jag ägnat mig åt (förutom att söndagsjobba och gå på prommis till Midsommarkransen för att köpa thaimat) lite pyssel. Ett mycket simpelt sådant, men ändock pyssel.

Man behöver: sax, tejp, blyertspenna, en gammal ram (denna från Emmaus), ett presentpapper i valfri snygg färg samt ett svartvitt fotografi på några människor man tycker om. I detta fallet min pappa och två av mina äldre syskon.

Sen  mäter man helt enkelt ut hur stort papperet ska vara för att passa ramen, klipper till och sätter fast med lite tejp som man rullat ihop (och ja, lim kanske vore att föredra i detta sammanhang, men eftersom jag är relativt nyinflyttad så ligger limmet dessvärre nedpackat djupt i en kartong i källaren, och dessutom gillar jag tejp för det kladdar inte). Smacka på papperet på ramens baksida och sen fotot ovanpå. Sätt ihop ramen.

Tadaa. Klart. Det här är nog förövrigt min favoritbild någonsin. Här syns det ju verkligen vilken superfin pappa jag och alla mina syskon har.

PREMIÄR!

VI HAR STARTAT BLOGG!
Som vi har pratat om detta. Säkert hela våren. Nu är den äntligen här: Bullstugan. Din bästa vän och trognaste kamrat i bloggosfären. Fast, kanske ska vi inte lova för mycket. Kanske ska vi börja med att sätta en låg ribba, så du istället blir maximalt överraskad när vi väl fått eld i baken och lyckas skriva lysande, intelligenta och intressanta inlägg med regelbunden uppdatering. Den som lever får se.

Jag tänker inte ge er någon närmare presentation av oss. Det får komma med tiden. Dessutom misstänker jag att du som läser säkerligen redan känner oss som handen i handsken, eller åtminstone har koll på basala fakta så som ålder, kön, sysselsättning, civilstatus och blabla. Om du fortsätter läsa kanske du snart får reda på våra favoritpålägg på frukostmackan och vilket ämne vi hatade mest i grundskolan. Allergier däremot blir det inte tal om för vi är nämligen inte allergiska mot nånting, varken jag eller min lillasyster. Förutom möjligtvis vissa typer med jobbiga åsikter, men de kan vi prata om en annan dag.

Sen så vill jag tacka fotbolls-EM som är orsaken till att denna blogg kom till just ikväll. Alltså, jag har verkligen ingenting emot fotboll, jag kan till och med tycka att det är lite kul att titta på fotbollsmatcher, ibland. Ni vet, när man går in för det. Ordentligt. Men just ikväll, mja, bara känner inte för det. Kände för att starta blogg istället. Och liksom bara lyssna lite på fotbolls-EM som skriker och hurrar sådär lagom i bakgrunden från min killes dator.

Och med det säger jag god natt (som den hårt arbetande syster jag är ska jag nämligen upp i ottan i morgon, söndag) och sov gott.