HEJ.
Jag har under hela sommaren längtat efter höstterminen.
Inte har jag låtit mig lida av dåligt väder, pengabrist eller oinspirerande sommarjobb, för jag har hela tiden vetat att snart,
snart, snart kommer höstterminen och min första tid på DOCH.
När det sen började närma sig höst på riktigt blev jag förstås ordentligt nervös.
Tänk om jag inte kommer trivas, tänk om jag har hyllat skolan för mycket i förtid, tänk om jag inte kommer klara av skolan, tänk om tänk om tänk om..
Men. Nu har snart första veckan som DOCH-student gått och jag kan kort och gott säga att:
Jag går den absolut bästa utbildning som finns.
För mig alltså. Det känns så. Det hade inte kunnat bli bättre, jag känner mig som hemma!
Aldrig tidigare har jag varit så säker på något, så taggad på något och känt så himla JA.
Det må låta fånigt men... För tillfället är det som om jag hittat mitt riktiga kall.
Jag kommer att få dansa, läsa, diskutera, reflektera och ifrågasätta. Jag ska utveckla mig själv till
normkritisk, konstnärlig och inspirerande pedagog och ta chansen att kunna påverka
privatpersoner, politiker och skolvärlden till att förstå fantastisk och viktig danskonsten är!
Vi har under veckan fått föreläsningar och workshops med tema: Makt.
Det är hur intressant som helst. Jag har drunknat i mitt hjärnsvett och gått vilse i mina tankar minst en gång om dagen för att jag tänkt så mycket, tyckt så mycket, ifrågasatt allt jag tänkt och tyckt och samtidigt tagit in alla de andras åsikter och reflektioner.
Så här ska det vara! Nu händer det äntligen - alla mina intressen samlas i en enda stor hög och det faller sig helt naturligt och bland människor jag kan förlika mig med!
Det är svårt att rättvist beskriva allt med ord just nu när jag är övertagen av alla ivriga lycko-känslor. Samtidigt ska nämligen min hjärna tar in oerhört mycket ny information eftersom jag just landat i en helt ny miljö där jag ska vistas i fem hela år för intensivt arbete.
Det är alltså lite svårt att sortera allt just nu.
Men bra är det. Minst sagt.
Jättejävla skitbra.
