Men det skulle ni aldrig våga

Igår blev jag bjuden på föreställning av min vän Rosanna!
Rosanna är en sån där nära till mig.
När jag bodde i München under det första året så gjorde hon det med.
Under den första tiden i skolan kunde ingen av lärarna se skillnad på oss. En lärare var övertygad om att vi var systrar. Lite Senare insåg vi själva att det var vi ju också nästan...

Rosannas vän har regisserat föreställningen MEN DET SKULLE NI ALDRIG VÅGA, som nu visas på Oionteatern och jag blev alltså bjuden till att gå på premiären!
Det var en föreställning med två skådespelare, baserad på monologer om bland annat patriarkat, kvinnoförakt och fattigdom i Sverige. Det refererades mycket till SCB.
Den superbra Bianca Kronlöf var en utav skådespelarna.
Att döma utifrån alla pinnstolar som agerade rekvisita så antog jag att hon hade blivit inspirerad utav Birgitta Egebladh, vilket senare visade sig stämma! Det gjorde mig förstås glad eftersom att Birgitta Egerbladh är min allra största favoritperson vad gäller den svenska scenkonstvärlden.
Jag tycker absolut att pjäsen var sevärd så om ni har några stålars och ett par timmar till övers i veckan så är detta ett tips!
Var lite beredd på att som publik bli involverad i framförandet.
Jag fick den här fina lappen efter att jag via pjäsen skickade ett brev till Reinis:

”Vaddå skickade prev till Reinis via pjäsen?” tänker väl du nu.
Ja, gå och upplev spektaklet själv vettja, så förstår du mer!