Hej allesammans! Ni kanske trodde att vi redan lagt av med les blogue men där trodde ni fel.
Det råkar vara på så vis att Kristin är en hardworking (alltså jätte) woman in the sjukhusbransch och jag beundrar henne som utöver sitt arbete dessutom hinner läsa en skrivarkurs.
Därav har det inte blivit så mycket utav uppdatering i detta lilla kaneldoftande forum.
Jag själv har inte mycket att skylla på utöver min skolgång vilket visserligen tar upp både tid och energi men jag må säga att jag vid ett flertal tillfällen suttit redo för bloggskrivande, som har avbrutits på grund av något så hejdundrande löjligt som prestationsångest.
Jag vet! Skitlöjligt. Jag tycker inte att jag är bra på att skriva men man måste förstås bita i det sura äpplet och skriva ändå så att man till slut får kläm på det.
Med en författare till mamma, en skrivälskare till syster och en pluggfantast till (en annan) syster är det svårt att ens vilja ta tag i det.
För tillfället skriver jag mitt slutarbete till en kurs som heter perspektiv på undervisning och lärande.
Jag ska i princip sammanfatta hela kursen på fem sidor. Alltså. Har ju en del (skitmycket) tankar om vad pedagogik innebär för att inte tala om människosyn, etik, filosofi, inlärning, skolpolitik, konst som skolämne OSV.
Fem sidor om allt det där plus lite till.
Hur får jag det till en sammanhängande text? Jag har ingen aning så jag gör som jag alltid gjort nämligen tutar och kör och hoppas på det bästa. Jag borde verkligen plugga grammatik och retorik och allt sådant som man borde lyssnat på i grundskolan men som man sket i totalt för att grundskolan var tråkig. (= Ni ser mina hemska meningsuppbyggnader)
Det var nu dags för en paus från arbetet en liten stund.
Jag har bra lust att åka till skolan och koreografera något litet, mystiskt stycke.
Vill skapa något som slår alla vita kränkta män och SD:are på käften men jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja.
Såg igår ett avsnitt av Kobra där de diskuterade om att aktivismen skulle vara det nya konstnärliga uttrycket. Väldigt intressant och jag, lättmanipulerad som alltid, gick förstås igång på tanken att skapa något alldeles helt galet som involverar människor från alla möjliga håll. Det är en kittlande tanke: att använda sin roll i dansvärlden åt att övertyga om att dans går att använda som uttryckssätt i politiska frågor.
Det finns så många olika sätt jag vill använda mig utav dansen.
Först kanske jag bör lära mig att stå på händer.
Dessutom måste uppsatsen skrivas färdigt innan jag påbörjar något projekt.
Hörs,
Nelly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar